Galiciens västkust

Knivmusslorna vid Finisterre gjorde som sagt att vi inte kom iväg till Muros som vi (jag) tänkt, men vad gjorde det, vi är ju här för att njuta. Det betydde att vi fick ta hela sträckan, ca 50 nm, till Islas Cies på en dag. Vi lättade ankar tidgt på morgonen, och det såg ut att bli en vacker dag men tyvärr var vindarna svaga vilket betydde att vi fick motorsegla hela vägen. På eftermiddagen fick vi besök av delfiner vilket fick oss att glömma det monotona dunkandet för en stund. Att se dessa varelser hoppa och leka kring båten är verkligen upplyftande. Man bara måste bli glad. Jag hoppas på att bli en delfin i mitt nästa liv =)

Islas Cies visade sig vara en mäktig ögrupp som står stolt upp ur havet i mynningen av Vigo-bukten. Här lär det vara fullt med båtar och människor på sommaren, men nu fick vi nästan ha stället för oss själva tillsammans med Ingeborg. Campingen och restaurangen var stängd och turbåtarna kom bara förbi en gång, trots att det var helg. Antar att spanjorerna tycker att säsongen är slut…

Vi tog en ordentlig sovmorgon och en lång frukost i solskenet innan vi tog oss in till stranden med jollen för att upptäcka ön. Där mötte vi Ingeborg som redan varit runt och tittat, så vi fick tips om vart vi kunde gå. Solen sken men det var ändå inte särskillt varmt, det löste vi genom att promenera upp till fyren som stod på öns topp, 198 m.ö.h. Det var en fantastisk utsikt och vi riktigt njöt av stunden. Vi tittade ut över havet och tänkte ”Shit, har vi seglat ända hit!”.

Väl nere på stranden igen möttes vi av en lustig syn, Ingeborg med sina dryga 40 fot såg liten ut brevid ett stort fartyg från Aduanas, en variant av kustbevakning. De hade skickat ombord en delegation för att undersöka att allt stod rätt till. Som tur var nöjde de sig med att borda en båt, så vi slapp besök, hur de nu skulle ha kunnat borda oss…

Vi har ett slags middagsutbyte med Ingeborg, så var och varannan dag äter vi hos varandra. Kvällen till ära bjöds vi på pasta hos dem, precis när vi ätit klart ser vi strålkastare genom fönstrena. Ännu en Aduanas båt, men mindre den här gången. De påpekade att vi var tvugna att ha ankarlanterna. Lotta hade just satt upp deras och verkade klara sig undan. Nästa båt att föräras ett besök var Olivia, men när de insett att båten verkade tom gav de sig av, tur för oss då vi inte hade tänt vår ankarlanterna innan vi åkte över. Vi fick sen höra att Ingeborg fick ytterligare en påhälsning efter att vi hade seglat till Baiona nästa dag.

Vi skulle ha fått två paket till La Coruña, men de hann tyvärr inte komma innan vi fortsatte vidare. På vägen mellan Finisterre och Islas Cies ropade Ingeborg upp oss på VHF:en (en radio för sjöfolk) och meddelade att de hade pratat med en norsk båt, som de träffat tidigare under resan, över kortvågsradio från England. Norrmännen hade fått ett email från en annan svensk båt, som ska övervintra i La Coruña, om att våra paket hade anlänt dit… konstiga vägar information tar ibland. Vi bestämde oss för att segla till Baiona för att därifrån ta oss till La Coruña. För att göra resan roligare tänkte vi stanna i Santiago de Compostela, som är en pilgrimsstad mittemellan dit kristna vallfärdat i århundraden för att se lärjungen Jacobs grav.

Sagt och gjort innan solen gått upp hoppade vi på en buss i Baiona som tog oss till Vigo, där fick vi byta buss för att komma till Santiago de Compostela. Vi hade förväntat oss en gammal by, men det visade sig vara en ganska stor modern stad. Vi letade oss in till den gamla stadsdelen där katedralen fanns och rammlade in i en gudstjänst. Den var på spanska så vi förstod inte så mycket, men det var en massa folk där. För att komma in i katedralen var vi tvugna att lämna av oss våra ryggsäckar, vi tog dock fel port och hamnade i en kö som gick långsamt. Det visade sig att vi hamnat i kön för att få ut sitt bevis på att man gjort pilgrimsvandringen. Surt med 20 min bortkastad tid, men som belöning hade vi fått ett rabattkort till spaniens SJ, så det var kanske värt det ändå.

Till vår stora glädje fann vi båda paketen när vi kom till La Coruña. En kamera, godis och c-vitaminer gjorde resan meningsfull. Det var dock inte lika roligt att ta tåget tillbaka till Baiona. Tåget och bussen hem tog oss 4 timmar! Fast å andra sidan har vi seglat i en och en halv vecka för att komma till Baiona…

Baiona visade sig ha en ganska ful betongrik fasad mot vattnet, vilket gjorde att första intrycket inte blev så bra, men bakom betongen fanns en mysig gamal stad med små gränder och gator. Vi slog följe med Ingeborg för att bunkra mat innför seglingen ner till Porto. Att handla är ett ganska stort projekt, lite som när man cyklade från Ryd ut till Tornby för att spara några slantar på att handla på Maxi. Det tog oss flera timmar att gå till butiken, plocka på oss det vi ville ha, packa ryggsäckar och kärra, ta oss tillbaka till båten och packa in allt.

Nu är vi redo att byta land!